Ett oväntat samtal...
Skulle precis kliva på bussen hem när ett nummer som inte ligger på telefonen ringer. Många tankar far redan då på vem det skulle kunna vara. 16.10 visar klockan och det är inte mindre än G4s som ringer, angående skyddsvakt.
Det var tydligen så att alla de 25 stycken som skulle bli antagna hade plockats ut, men en hade hoppat av. Och hör och häpna, jag stod tydligen på första reservplats. Blev heeeelt förvånad när jag hörde detta! Så då och där blev jag erbjuden just den platsen, en plats med 5 veckors utbildning och jobb därpå borta på Forsmarks Kärnkraftsverk.
När jag här om dagen städade bland mina pappren och satt in i pärm, hade jag även mina brev från Skatteverket och Rikspolisstyrelsen, med sådana innehåll som man behövde om man gick vidare i denna uttagning. Dessa brev lade jag då på bokhyllan då jag antog att det inte blev någe mera.
När man då får ett sådant här samtal far en hel del tankar i tumult runt i huvudet. Fördelar, nackdelar, dagar på ICA, uppdrag på Calitus, skolvik, tillgång till bil, lokaliseringen, mammas sjukskrivning, sådant som jag redan tänkt på en hel del.
Jag hade bestämt att jag nöjde med det jag hade, men endå när en sådan här chans dyker upp, ska man då ta den? Väger fördelarna mer än nackdelarna?
Han hörde nog min tveksamhet i rösten, men hur ska man reagera när man blir så förvånad? Det handla om snabba puckar med att bestämma sig då de skulle ha ett möte i Gävle samma kväll, bara 2 timmar senare.
Han skulle fortsätta ringa runt medan jag satt där i min vilsenhet.
När jag hämtat mig från mitt kluvna jag ringde jag upp och tackade Nej, men han hade redan hittat en åt platsen då. Hade jobbet varit i Gimo med goda bussförbilndelser hade det inte alls varit någon tveka i det hela. Var riktigt tungt att behöva säga nej till jobb när man kämpat så. Känner fortfarande tomhet och konstig känsla, men jag tror mig veta att jag kommer nog klara mig bra året ut.
Det hade varit jobbigare att tackat ja, då man samtidigt hade fått tackat nej till en hel del ICA, Caliptus och skola.
Som tröst kan jag ha att jag fortfarande kommer ligga på topplistan på kandidater för nästa utbildning de håller i. Kanske är den tiden mer passande då, vem vet.
Nej, så är det att vara arbetslös, med arbetstimmar uppåt 30 timmar vecka om inte mera.
Imorgon har jag ett 12 timmars pass framför mig, halverat på skolan och ICA. Det går att puzzla ihop en arbetsvecka om man vill.
Det var tydligen så att alla de 25 stycken som skulle bli antagna hade plockats ut, men en hade hoppat av. Och hör och häpna, jag stod tydligen på första reservplats. Blev heeeelt förvånad när jag hörde detta! Så då och där blev jag erbjuden just den platsen, en plats med 5 veckors utbildning och jobb därpå borta på Forsmarks Kärnkraftsverk.
När jag här om dagen städade bland mina pappren och satt in i pärm, hade jag även mina brev från Skatteverket och Rikspolisstyrelsen, med sådana innehåll som man behövde om man gick vidare i denna uttagning. Dessa brev lade jag då på bokhyllan då jag antog att det inte blev någe mera.
När man då får ett sådant här samtal far en hel del tankar i tumult runt i huvudet. Fördelar, nackdelar, dagar på ICA, uppdrag på Calitus, skolvik, tillgång till bil, lokaliseringen, mammas sjukskrivning, sådant som jag redan tänkt på en hel del.
Jag hade bestämt att jag nöjde med det jag hade, men endå när en sådan här chans dyker upp, ska man då ta den? Väger fördelarna mer än nackdelarna?
Han hörde nog min tveksamhet i rösten, men hur ska man reagera när man blir så förvånad? Det handla om snabba puckar med att bestämma sig då de skulle ha ett möte i Gävle samma kväll, bara 2 timmar senare.
Han skulle fortsätta ringa runt medan jag satt där i min vilsenhet.
När jag hämtat mig från mitt kluvna jag ringde jag upp och tackade Nej, men han hade redan hittat en åt platsen då. Hade jobbet varit i Gimo med goda bussförbilndelser hade det inte alls varit någon tveka i det hela. Var riktigt tungt att behöva säga nej till jobb när man kämpat så. Känner fortfarande tomhet och konstig känsla, men jag tror mig veta att jag kommer nog klara mig bra året ut.
Det hade varit jobbigare att tackat ja, då man samtidigt hade fått tackat nej till en hel del ICA, Caliptus och skola.
Som tröst kan jag ha att jag fortfarande kommer ligga på topplistan på kandidater för nästa utbildning de håller i. Kanske är den tiden mer passande då, vem vet.
Nej, så är det att vara arbetslös, med arbetstimmar uppåt 30 timmar vecka om inte mera.
Imorgon har jag ett 12 timmars pass framför mig, halverat på skolan och ICA. Det går att puzzla ihop en arbetsvecka om man vill.
Kommentarer
Trackback
