Mikeila

Härom dagen slog det mig hur speciell musik kan vara, att det finns något för varje smak. Det finns en hel del sommarplågor som väcker goa minnen, och hur bra gör inte den ens humör om man mår toppen, och även kan den få oss att känna oss mer nere än någonsin. Ord i känslor som flyter ihop till en sång, som förklarar hur vi ibland kan känna oss.

Kom fram till att jag har en hel del låtar på hyllan som är speciella för mig med betydande människor.



Glömmer aldrig när Joakim kom och hälsade på i kaiforninen, och vilken frihet det var att sätta sig i en bil och bara njuta av Highway 1 och allt annat på våran roadtrip. I bilen gick en bränd skiva på repeat om och om igen då vi glömt tagit med någon mera, tillslut kunde man låtarna och ordingsföljden utantill. Och på sista sträckan hem , trött och mättat på äventyret, musiken var inprintad och vi sjöng  med the Arks låt- It take a fool to remain sane."DO DO DO...What you wanna do.  Don´t think twice , DO, What you have to do, DODODO, Let you heart decide..."



Sjöng här om dagen på en låt som Patrik Isaksson sjunger. Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar, hos dig har jag allt, där vågar jag stanna kvar. Så som jag kan känna mig tillsammans med hjärtat mitt.

Med Liza har jag två speciella låtar med också. Utgång med Sean Pauls låt, Shake that thing miss , blev en riktig hit när vi hade 16 års utgång på D12.
Även har vi en låt som får oss båda att skratta högt idag som vi hade när vi uppträde i Olansstjärnorna när vi var så där 10 år. Systrarna Graaf- You got...hahha, gamla minnen.


En annan låt som väcker sommarminnen är Carolas låt,
 som Sabina så fint med flera sjöng med tonerna på högsta topp 

-En Evigheeeeet....Lovely!



Första gången jag hörde Forever, Chris Brown var i en stor bil med glada tjejer i på väg till fest (som jag i efterhand inte skulle kalla party) körandes på 5 filig väg i Kaliforninen. En helt underbar känsla med volymen på högsta volym. "One, two, three, four..."

En låt som spelades på radion idag, som jag också tänkte på härom dagen var Jag vill vara din Margareta. Den låten hade jag och Liza väldigt kul åt när vi gick upp på höskullen och sjöng den ner i en springa åt Malin Stjärna som stod där och rusade ut för att se vem som jäklades med henne. Det är nämligen hennes mellannamn som hon inte gillade, och absolut inte den sången.

Ja musik finns det för allt! Vad skulle vi göra utan den?