Mikeila

Jag vill vara ledig, men får ångest att tacka nej till jobb. Jag vill inte plugga, men måste för att hoppas. Jag vill veta hur det blir i höst- vart landar jag?

Jag vill veta om ett höjande betyg är betydligt eller obetydligt, Kommer jag att lyckas att höja denna gång, eller är det bara förjäves, ännu mera tid och pengar bortkastat?

Varför finns ingen billig sista minuten längre, vart tog dem vägen? Finns det någon i morgon bitti att bara haka på?

Ska man åka och hälsa på någon i helgen, eller ska man ta jobbchans om den dyker upp?

Vart ska man ta vägen v. 30+31 då man har planerad semester som inte ens är planerad  något?

Ska man sätta sig på tåget till arlanda imorgon och bara hoppas att en bra sista minuten ska räckas en i handen, eller ska man få åka hemåt igen utan framgång? Släppa allt som kallas vardag... men slungas tillbaka i den lika fort om planerna går i stöp?

Vad är det jag vill egentligen? Kan inte bara någon annan bestämma åt en, för det finns ju på tok för mycket valmöjligheter och beslutsångest som heter duga!



Jag har en knut i bröstet, ett stort frågeteckan... Det var länge sedan jag kände något så här liknande...