Som att lära sig cykla
Går så bra på jobbet ibland, som idag till exempel. Gårdagen däremot var tung och hade bråttom till bussen med för att in och dansa efter jag slutat.
Har varit frukt och gröntansvarig på ICA till och från i fyra månader. Ett helt annat ansvar än bara som när man sitter i kassan. Jag har lärt mig att prisändra grönsakerna, som ni säkert vet att tomatpriserna kan variera från dag till dag, in-priset måste kollas varje morgon och justeras om något är förändrat på följesedeln. I så fall måste även ut-priset ändras, där marginalen i procent styr priset oftast.
Sedan är det väldigt mycket lyft och tungt är det med, 10 bananlåder á 15 kg, 6 morotsbackar osv. Allt måste in i kylrummet som finns på lagret när transporten kommer med nya varor, nya varor måste placeras unders i traven och äldre överst, vilket blir mycket omplaceringar. Sedan ska det fyllas på ut i butiken och lite mera lyft på vagnar som rullas ut. Känns som ryggen lyft ton när dagen är slut. Men oftast får jag hjälp med tunga lyft, lilla jag där med bananlådor upp till hakan.
Att beställa var svårast tyckte jag i början, beslutsångest för varje rad, funderingar på hur många lådor av en sort räcker för morgondagen och morgonen därpå. Så fortsätter frågan för varje rad, apelsin, banan, melon, päron, äpple av 4 sorter, paprikor.. ect.
Sedan beställer man potatis från en annan leveratör, där jag gissar mig till vad som kommer gå åt på en helg. 5 olika sorters potatis klappat och klart.
Inte nog med det så beställer man varor från ICA med som kommer med alla andra varor 3 gånger. Det har jag just precis lärt mig och gjorde en beställning idag som jag blev nöjd med.
Det är ett helt annat ansvar att vara fruktis, och jag gillar´t. Efter en dag då jag har sett hur min beställgning dagen innan räcker perfekt kan jag inte annat än känna mig nöjd. Jag känner mig inte så ofta supernöjd som jag gör nu vissa dagar. Jag känner mig bra på något, något som jag inte tycker är så lätt som det låter. Det känns som när man precis tagit av stödhjulen på cykeln och verkigen kan balansera på 2 hjul på egen hand. Den känslan är vad jag känner.
Jag är inte bara en fruktis, utan en nöjd sådan=) Det var bara det jag ville säga.
Har varit frukt och gröntansvarig på ICA till och från i fyra månader. Ett helt annat ansvar än bara som när man sitter i kassan. Jag har lärt mig att prisändra grönsakerna, som ni säkert vet att tomatpriserna kan variera från dag till dag, in-priset måste kollas varje morgon och justeras om något är förändrat på följesedeln. I så fall måste även ut-priset ändras, där marginalen i procent styr priset oftast.
Sedan är det väldigt mycket lyft och tungt är det med, 10 bananlåder á 15 kg, 6 morotsbackar osv. Allt måste in i kylrummet som finns på lagret när transporten kommer med nya varor, nya varor måste placeras unders i traven och äldre överst, vilket blir mycket omplaceringar. Sedan ska det fyllas på ut i butiken och lite mera lyft på vagnar som rullas ut. Känns som ryggen lyft ton när dagen är slut. Men oftast får jag hjälp med tunga lyft, lilla jag där med bananlådor upp till hakan.
Att beställa var svårast tyckte jag i början, beslutsångest för varje rad, funderingar på hur många lådor av en sort räcker för morgondagen och morgonen därpå. Så fortsätter frågan för varje rad, apelsin, banan, melon, päron, äpple av 4 sorter, paprikor.. ect.
Sedan beställer man potatis från en annan leveratör, där jag gissar mig till vad som kommer gå åt på en helg. 5 olika sorters potatis klappat och klart.
Inte nog med det så beställer man varor från ICA med som kommer med alla andra varor 3 gånger. Det har jag just precis lärt mig och gjorde en beställning idag som jag blev nöjd med.
Det är ett helt annat ansvar att vara fruktis, och jag gillar´t. Efter en dag då jag har sett hur min beställgning dagen innan räcker perfekt kan jag inte annat än känna mig nöjd. Jag känner mig inte så ofta supernöjd som jag gör nu vissa dagar. Jag känner mig bra på något, något som jag inte tycker är så lätt som det låter. Det känns som när man precis tagit av stödhjulen på cykeln och verkigen kan balansera på 2 hjul på egen hand. Den känslan är vad jag känner.
Jag är inte bara en fruktis, utan en nöjd sådan=) Det var bara det jag ville säga.
Kommentarer
Trackback
