Jobbstress
På de senaste 3 veckorna har jag känt att en sten ramlat från bröstet, jag börjar hitta tillbaka till mig själv och har tid att träna och känner att hela kroppen fylls med energi, fastän jag just har avslutat ett svettdrypande träningspass.
Jag förstår nog inte hur jag haft det förrens jag sitter där igen, i morse! Caliptus ringde och ville att jag skulle åka halvvägs upp till Uddevalla för att jobba! Nyligen vaknat upp efter utgångskvällen igår, och har inte ens hunnit funderat på vad denna fredag har att bjuda på. Jag är inte den som är omöjlig, och ser bara en flashbild av hur pluggtboken och resten av dagen swichar förbli, med stress. Jag vill, men endå inte. Jag sätter mig själv inte i första hand utan tanken på att ligga på plus på jobbet, då det tjatas om att det inte går att hitta någon annan. Jag vill inte vara omöjlig, men vill jag sätta käppar i hjulet för mig själv? Jag måste ju plugga och om man ska göra nå roligt i kväll, nästkommande dag och bakisdag på söndag finns det inte många resterande timmar kvar åt onda måsten.
Jag vill, men endå inte... Beslutångest är bara förnamnet. En stressjobb känsla jag inte känt av på en månad bara sköljer över mig och inser hur det varit innan sommaren, när jag inte hade schema att gå på.
Det har tagit mig en halvtimme nu att bara lugnat mig, försöka bli av med stessen då jag inte ska jobba. Det skulle ta för mycket tid att åka upp, och att jag var tvungen att gå tidigare för att hinna tillbaka till Göteborg i tid. Har stängt av telefonen för att det inte ska ringas på den, min kontaktperson försökte endå fixa så jag kunde jobba samma jobb men på lördagen, 10-15. Visst hade jag kunnat det, men då hade det blivit tajt med att hinna fixa sig inför Finsittningen imorgonkväll. Jag vill försöka sluta stressa så, så sa att jag egentligen inte ville jobba, då det tar sådan tid att ta sig dit.
Ska det vara så svårt att kunna säga nej, utan ha en känslostorm som tumlar över en? Har ångest för att jag inte ska jobba.... Men jag hade haft lika stor ångest om jag påtagit mig jobbet med. Eller det jobbigaste är att känna denna känsla, så mycket starkare nu när jag inte utsatts för den på ett par veckor.
Ge mig en fredag utan stress, tack!!
Nu till att plugga....
Jag förstår nog inte hur jag haft det förrens jag sitter där igen, i morse! Caliptus ringde och ville att jag skulle åka halvvägs upp till Uddevalla för att jobba! Nyligen vaknat upp efter utgångskvällen igår, och har inte ens hunnit funderat på vad denna fredag har att bjuda på. Jag är inte den som är omöjlig, och ser bara en flashbild av hur pluggtboken och resten av dagen swichar förbli, med stress. Jag vill, men endå inte. Jag sätter mig själv inte i första hand utan tanken på att ligga på plus på jobbet, då det tjatas om att det inte går att hitta någon annan. Jag vill inte vara omöjlig, men vill jag sätta käppar i hjulet för mig själv? Jag måste ju plugga och om man ska göra nå roligt i kväll, nästkommande dag och bakisdag på söndag finns det inte många resterande timmar kvar åt onda måsten.
Jag vill, men endå inte... Beslutångest är bara förnamnet. En stressjobb känsla jag inte känt av på en månad bara sköljer över mig och inser hur det varit innan sommaren, när jag inte hade schema att gå på.
Det har tagit mig en halvtimme nu att bara lugnat mig, försöka bli av med stessen då jag inte ska jobba. Det skulle ta för mycket tid att åka upp, och att jag var tvungen att gå tidigare för att hinna tillbaka till Göteborg i tid. Har stängt av telefonen för att det inte ska ringas på den, min kontaktperson försökte endå fixa så jag kunde jobba samma jobb men på lördagen, 10-15. Visst hade jag kunnat det, men då hade det blivit tajt med att hinna fixa sig inför Finsittningen imorgonkväll. Jag vill försöka sluta stressa så, så sa att jag egentligen inte ville jobba, då det tar sådan tid att ta sig dit.
Ska det vara så svårt att kunna säga nej, utan ha en känslostorm som tumlar över en? Har ångest för att jag inte ska jobba.... Men jag hade haft lika stor ångest om jag påtagit mig jobbet med. Eller det jobbigaste är att känna denna känsla, så mycket starkare nu när jag inte utsatts för den på ett par veckor.
Ge mig en fredag utan stress, tack!!
Nu till att plugga....
Kommentarer
Trackback
